Förlåt för denna dåliga uppdatering, men jag har varit upptagen hela lovet som varit nu med både jobb och pojkvännen eftersom han igår fyllde hela 18 år! GRATTIS ÄLSKLIIIING!

Sitter just nu och firar min kämpar dag på jobbet med godis och häng framför Tv'n.. Jag sålde till en kund och det är väldigt dåligt. MEN! Jag tog tag i det hela, gick till coacherna och fick lyssna på ett samtal. Det var inte det roligaste jag gjort men heller inte det värsta jag varit med om. 
Jag fick sedan skriva ner positiva och saker jag kunde gjort bättre på en lapp. Ante (coachern) frågade vad jag tyckte va bra och då sa jag ju att jag inte tyckte att något va bra. 

Ante berättade hur bra jag va och att jag verkligen ska ta åt mig det, jag lät positiv och trevlig under hela samtalet, jag hade ett bra tempo men jag sa "eh..." och va väldigt osäker under samtalet ibland som fick kunderna att säga nej oftast. Min osäkerhet strålade igenom min positiva röst helt enkelt. Jag brast ut i gråt och ja, berättade hur himla orolig jag är varje dag över att de ska sparka mig, att jag inte är lika bra som de andra osv, och han besvarade allt det där med att säga att han aldrig kommer sluta kämpa med mig, inte sluta kämpa med någon förens jag själv inte vill jobba kvar mer själv. 

Ante fick mig att förstå att jobblivet inte är så olikt det liv jag lever nu. Coacher och mentorer har medkänsla och kan verkligen peppa en. Jag känner ett så otroligt lugn i mig nu, jag är inte lika stressad, och alla mina krav är som bortblåsta. Jag kan glädjas över mina cellkompisars resultat (Maria sålde till 11 st!!! GRATTIS!), jag kan acceptera mina fall och jag kan acceptera att alla är olika, olika på hur snabbt de utvecklas, olika på hur de behandlar olika problem och olika på hur de ser på vissa saker och ting. 

Denna dag har varit den bästa dagen på jobbet! Helt klart.