En fråga jag alltid ställer mig själv, typ varje dag, är hur ska jag göra mina fotografier, mig själv och min blogg känd?

En del personer får äran att hamna på blogg.ses framsida, medan andra inte alls har lika tur. Jag har iallafall  inte haft så tur. The KickBackPack fick inte heller komma på deras framsida, men de vart kända ändå. Hur då? Genom att konstant uppdatera och kommentera andras bloggar? Ja.. Men om man kommenterar och kommenterar men ändå inte får följare, hur ska man göra? Visst får jag följare ibland, men det tar så sjukt lång tid. 

Jag vet att ni alla säkert tänker "ta det lugnt, det kommer kvinna!" eller ni bittra "det kanske inte är någon som gillar din blogg och dina foton!" hm.. kanske är några som inte gör det, men jag själv vet att jag är en bra fotograf och att det är väldigt många som också tycker det. 

Så den stora frågan bam bam bam BAAAM! Om man ändå liksom kan göra bloglovin byten och ta sig upp på populär sidan så att folk som är intresserade av foto kan se en, varför inte försöka med det med?

Men sen har vi ju det där med att "man ska bara följa bloggar man verkligen tycker om" .. Men jag själv tycker att allt kretsar kring bloglovin, om jag tex går in på en blogg och då ser att den personen har typ 1000 följare, så kollar jag ju såklart lite extra på den bloggen om den är värd att följa, just eftersom 1000 andra verkar gilla den.. Om jag skulle hitta en blogg med 10 följare, så skulle jag nog int orka kollat igenom den, kanske om desigen och de första inäggen är väldigt intressanta. Why is that so? Tror inte att bara jag tänker såhär, så därför har jag gjort en liten frågebox här nedan där ni kan svara på frågan:
 

 

Jag har lysstnat på den 3 veckor nu konstant, och jag längtar tills jag ska göra en musik video till denna.
hehe, hade tänkt mig att först spela in min röst i takt med musiken, sedan spela in en video där jag mimar och tillsist klippa ihop allting. Kommer bli så himla bra! Med jätte fina scener osv, som kommer ta år och dar att göra men men!

Varför har jag inte tänkt på det här förut hah.. Det ända som kommer bli lite fail är rösten eftersom jag bara har mobilden jag kan spela in med, men den är faktiskt ändå ganska bra. 

Vem mer har fastnat för låten?

 

Jag håller just nu på med att exportera ett väldigt viktigt video inlägg som kommer upp imorgon.

Det handlar om en himla mycket funderingar jag har och också om vad som hände idag på jobbet, så missa inte det. 

Idag funderade jag väldigt mycket på att säga upp mig från jobbet. Men jag tänkte efter och jag väljer att inte göra det. De stora anledningarna är att jag är väldigt rädd för att skapa nya kontakter med folk, och jag brukar oftast få frördomar. Jag kan tro att en del personer som ser väldigt dumma ut är dumme, men egentligen så är de hur himla snälla som helst. 
Jag tänkte, varför ska jag sluta pågrund av denna absurda anledning? Det är väl då jag ska fortsätta! Och försöka utveckla mina rädslor jag har för att träffa nya personer. 

Anleningen till varför jag vart lite mer nojjig över detta är eftersom att en dag då jag jobbade, va det en tjej som fräste åt mig då jag svarade på en fråga. Jag vart genast super ledsen och ville bara fara hem. Men det var också den dagen som jag sålde väldigt bra. Och sedan tänkte jag inte mer på det, eftersom mitt jobb, efter jag slutat varje dag, känner jag mig så himla bra och stolt över mig själv. Det är verkligen den bästa känslan i hela världen och jag vill inte förlora den än. 

Det jag vill säga med detta är att ni inte ska sluta med något som ni kan utvecklas i. Det är nyttigt att kämpa emot sina rädslor, och man kan ibland, som jag själv bli helt chockad över hur fel man tänkte från början. Vare sig det handlar om att ha fördomar om folk, man kanske är rädd för hundar (det va jag förut men nu har jag kommit över den rädslan), rädd för vad folk ska tycka om en, rädd för att gå på just den där festen eller helt enkelt för att vara sig själv och njuta. 

Detta är inte mitt favorit jobb just nu, eftersom jag både hatar att snacka i telefon med främmande, och jag hatar att träffa nytt folk, men jag är stolt och jag har utvecklats så himla mycket. 

Jag har vandrat fram och tillbaka i tankarna om att göra ett inlägg om min underbara dag, men har aldrig haft orken förens nu då jag verkligen måste skriva!

Jag måste säga att jag är så himla skillad! För det första så körde jag på till på 110 % på en kund som VERKLIGEN INTE ville ha något då jag ringde.. hon svarade "Nej jag vill inte köpa någonting!" efter att jag läst några rader av ringmallen. 
Jag tänkte att jag verkligen verkligen ska försöka nu med att vända hennes tankar, och jag drog repliken "blablabla, du behöver inte vara orolig, detta är bara för att visa uppskattning och ja, för att visa upp oss helt enkelt..." sen fortsatte jag läsa som vanligt i ringmallen.
Jag avslutade med "Men jag skickar med ett paket hem till dig och är helt övertygad om att du kommer bli kanon nöjd!!" . Och till min stora förvåning sa hon "Ja men vi kör på det då!"

HAAHHAHA ME SO AWESOME!
FAN FAN FANNNNNN!!!! VAD JAG E BRAAAAAAAAAAAAAAA :D 


Sorry men detta är verkligen inte lätt haha, varje gång det kommer en Nej'are blir jag alltid så himla nervös så jag oftast inte vågar försöka göra invändningar.. Men nej, detta måste jag göra om. 

Efter jobbet gav jag mig av till USM, satte mig på tränings cykeln och cyklade i 15 min! (mycket för mig..) Stolt vart jag då med. Now ya'll knoooow ;))

Förlåt för denna dåliga uppdatering, men jag har varit upptagen hela lovet som varit nu med både jobb och pojkvännen eftersom han igår fyllde hela 18 år! GRATTIS ÄLSKLIIIING!

Sitter just nu och firar min kämpar dag på jobbet med godis och häng framför Tv'n.. Jag sålde till en kund och det är väldigt dåligt. MEN! Jag tog tag i det hela, gick till coacherna och fick lyssna på ett samtal. Det var inte det roligaste jag gjort men heller inte det värsta jag varit med om. 
Jag fick sedan skriva ner positiva och saker jag kunde gjort bättre på en lapp. Ante (coachern) frågade vad jag tyckte va bra och då sa jag ju att jag inte tyckte att något va bra. 

Ante berättade hur bra jag va och att jag verkligen ska ta åt mig det, jag lät positiv och trevlig under hela samtalet, jag hade ett bra tempo men jag sa "eh..." och va väldigt osäker under samtalet ibland som fick kunderna att säga nej oftast. Min osäkerhet strålade igenom min positiva röst helt enkelt. Jag brast ut i gråt och ja, berättade hur himla orolig jag är varje dag över att de ska sparka mig, att jag inte är lika bra som de andra osv, och han besvarade allt det där med att säga att han aldrig kommer sluta kämpa med mig, inte sluta kämpa med någon förens jag själv inte vill jobba kvar mer själv. 

Ante fick mig att förstå att jobblivet inte är så olikt det liv jag lever nu. Coacher och mentorer har medkänsla och kan verkligen peppa en. Jag känner ett så otroligt lugn i mig nu, jag är inte lika stressad, och alla mina krav är som bortblåsta. Jag kan glädjas över mina cellkompisars resultat (Maria sålde till 11 st!!! GRATTIS!), jag kan acceptera mina fall och jag kan acceptera att alla är olika, olika på hur snabbt de utvecklas, olika på hur de behandlar olika problem och olika på hur de ser på vissa saker och ting. 

Denna dag har varit den bästa dagen på jobbet! Helt klart.

Nu är det slut med det! Jag ska träna! Och nu har jag blivit så peppad av Weheartit att jag måste träna! 
En kul sak som jag gjorde nyss va att ta bild på mig själv nu till att se om ca 4 veckar (eftersom det är då man ofatst börjar se resultat). 
Anleningen till varför jag vill träna är många. Men den största anledningen är inte för att bli smalare, utan till att må bättre. Jag har verkligen problem. Problem med ryggen, jag har järnbrist och är därför alttid trött (måste börja ta järntabletterna!) jag har vääääldigt svårt att koncentrera mig och jag glömmer bort saker på engång. Träning påvärkar inte bara kroppens utsida, utan också insida. Man blir positivare, gladare, och man mår helt enkelt bättre. 
Fungerar på att kanske skriva loggböcker för att just se hur insidan förändras. Men jag glömmer ju ofta bort sånt här och ibland är orken som bortblåst. Men jag måste. För min egna skull. 


Har ni några tips på hur man INTE slutar träna haha.. 

Varför känns alltid håret så himla tjockt då de är nyfärgat haha..

Jag själv tycker att det borde kännas tunnare eftersom att det inte är så speciellt bra att färga håret hehe.. 
Denna gång vart det Black Brown eller på översatt till Svenska "Mörk brunt". Me like! 

Sitter och tränar och skriver till på talet som vi ska hålla imorgon.. Vet inte om det går bra eller dåligt men det löser sig nog. Det handlar iallafall om det sociala nätverket som jag alltid har haft flera mot- argument till, så det kommer nog fixa sig!

Det jag kommit på idag är att jag verkligen vill/ska plugga utomlands på universitet som utbytesstudent. 

Personlig fakta: 
Jag är en helt vanlig tjej som älskar att fotografera, gosa med killen och kissemissarna, sminka mig själv för nöjets skull.
Tecknar gör jag också, men dock inte så ofta eftersom jag vart lite ärrad från då jag gick bild och form programmet för två år sedan.
Jag hade då fått min alldeles första dator och insåg då hur många som va så mycket bättre än just ja på att teckna, så min kreativa sida slocknade en del kan man väl säga. Värre vart det då jag började på bild- och form programmet.
Men allt handlade bara om en taskig självkänsla, inget mer med det! Jag tar ibland också hjälp av bloggen för att stärka min självkänsla men även andras. Eftersom jag själv legat på botten för ett tag sedan men lyckades tillslut ta mig upp, så har jag bestämt mig för att aldrig mer hamna där.
För nu är jag back on tracks, och har börjat teckna och vara kreativ igen och är ett starkare Jag, och det är det jag delar med mig av i denna blogg, fast nu är det lite mer fokus på just fotografering. 
 
Annan sorts fakta:
Jag flyttade från Stockholm för ungefär 4 år sedan, till kalla Umeå.. Det ångrar jag verkligen inte. Jag umgås med mina vänner, min pojkvän och kissemissarna på fritiden. Och ibland i sällskap med min älskade Kamera som jag köpte i december 2012. 
Bloggen använder jag som en bilddagbok ungefär. Och ni kan hitta allt från foto, teckning, musik, smink till självförtroende och självkänsle pepp. Jag hoppas att ni tar er tid att kolla igen hela min blogg innan ni bestämmer er för att ta del av mitt liv eller inte. You're awesome!

En del av er vet nog inte om detta.
Men då jag va lite yngre, i ungefär 10 års åldern har jag varit med om två traumatiska händelser. Den ena hände en helt vanlig dag, jag va jätte glad för att jag skulle till skolan, nykär i en kille som jag längtade till att träffa i skolan (allt jag kommer ihåg).
Iallafall, jag gick ut från lägenheten började gå mot övergångsstället som var rätt så nära där vi bodde. Jag såg två killar gå över övergångsstället helt normalt sådär, och en bil kommer, med en jävla fart och jag ser ena killen hoppa i panik framåt för att försöka hinna över övergångsstället medan den andra killen redan är över.. 
Ett stort krasch uppkommer och killen som försökte så mycket med att komma över på andra sidan hade blivit påkörd.
Ni tror nu typ att han typ bara vart lite puttad eller typ hamnade på bilens huv som i filmer.. Men nej.. Han flög.. Han flög så himla jävla långt och det sitter som faststämplat kvar i mitt minne.
Allt finns kvar. Känslorna jag kände och chocken som kom och hur jag inte visste vad fan jag skulle göra! Jag gick i 5an tror jag och jag visste inte vart min trygghet hade försvunnit, ingen var där och sa vad jag skulle göra eller något.. 

Jag vandrade i panik mot min pappa som bodde några lägenheter bredvid oss, jag ringde honom samtidigt men han svarade inte. 
Hans ballkong! Den är öppen!! Jag sprang in, och Annika, pappas dåvarande tjej var hemma och jag berättade genast vad som hänt såklart. Hon trodde nästan inte på mig, men tillslut följde hon med. 
Nu hade en massa människor samlats runt mannen som låg där blodig och allt, kommer ihåg hur det såg ut.. Annika sa bara att jag skulle skita i det där och fara till skolan, och det gjorde jag ju. 

Killen klarade sig som tur va!
Shiiit.. skakar hela jag just nu.. haha.. random. 



Iallafall, andra gången va i gamla stan vid samma ålder eller lite yngre, kanske 8 eller 9 års åldern. Vi i pappas familj, jag , Robin, Jonathan, Lina, Cicci, Pappa och Annika var på gamla stan en vacker sommardag och hade det väldigt mysigt.
Vi kikade in i mysiga affärer och gick i gamla gränder och funderade på att svänga in och vandra längs en annan smal liten gränd.
Vi börjar gå och hör sedan ett högt ljud av att ett fönster eller något liknande går sönder, en stor fet smäll. Jag själv som var så pass liten tänkte att det säkert va någon rolig parad, men fattade snabbt att det va något mer allvarligt då en massa folk ändrade ansiktsutryck och såg livrädda ut medan alla dessa människor rusade satan emot oss. 
Lina eller Robin ramla ner på marken och börjar gråta, jag drar i dem och Annika säger till oss att komma och ställa oss vid ett hörn och samla ihop oss. Vi står där ett tag medan pappa går fram dit oljudet kom ifrån. 
Jag fick inte veta då vad han såg men senare då jag va äldre fick jag veta att han såg en förvirrad man komma ut ur bilden, och en jävla massa blodiga människor. Några döda och några nära på att dö. Några under bilden och några lite utspridda.. 

Mannen som hade kört genom de smala gränderna i gamla stan och dödat en massa i sin väg sa att han va radiostyrd. Killen sa att det var Jesus som sa att det va så han skulle göra. 
Jag läste också i tidningen senare, att det va 2 tjejer som precis hade tagit studenten samma dag som hade dött. Fy satan vad jag kommer ihåg den artikeln. Kommer ihåg hur tjejerna ser ut, hur de står på bilden, glada och förväntansfulla. 




Iallafall.. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, inte alls, alla har haft sina traumatiska ögonblick i sina liv.. Men jag vill bara säga till er att detta är därför jag va så jävla rädd igår, idag och ja varje dag jag åker buss och åker i rondeller, eller då jag är hemma hos Samuel och hör de satans flygplanen som ska landa några kilometer bort.. Jag tror alltid att de ska störta.
Jag klarar inte av sånt iallafall, jag klarar inte av höga ljud och inte plötsliga ljud som pickande med gommen(om ni fattar vilket ljud jag menar haha) osv, eftersom dessa händelser har gjort så jag har blivit spänd och orolig hela tiden. 
Jag försöker verkligen inte vara så, och det går att inte bli rädd då jag verkligen försöker vara lugn men ibland kommer jag av mig.. 

Aja hoppas ni alla förstår vad fan jag snackar om. Eftersom att en del skämtat med mig, som har gjort att jag hamnat i chocktillstånd och ja, trott att världen verkligen skulle gå under. 
Det finns folk som tror på det och jag fattar att en del inte förstår det. Men om jag kan respektera er som inte tror på det så kan väl ni ändå respektera att en del tror på det och inte skoja om det. Jag liksom bestämde inte att vara rädd för det? 

Jag slutade teckna för ungefär 2 år sedan.
Anledningen ? Jo, jag fick ett G i bild eftersom att jag inte va lika bra som alla de andra i klassen på att skugga porträtt.. 
Läraren "det är som språk, om du kan jätte bra spanska får du ett MVG, men om du är dålig på det så får du ett IG".. 

Jag själv tycker verkligen inte att man ska jämföras med andra i skolan?
Eller visst, nu i foto så får man ju kanske F om man inte följer instruktionerna, men de säger ju aldrig "Du va inte lika bra som den personen på att fota så du får inte lika höga betyg som henne".
Men det är inte samma sak, eftersom jag då följde instruktionerna men jag va ju inte lika bra som de andra i klassen... 

Då jag gick bild och form på Midgård jämförde jag mig konstant med alla i samma klass!
Detta har aldrig hänt förut eftersom man i högstadiet fick MVG då man hade en kreativ idé och inte hur snyggt man genomförde den.. 

Nu 2 år sedan blir jag äcklad och tycker att jag är så himla dålig då jag ritar.
Men det börjar bli bättre. Jag ska inte låta de knäcka det jag gillar..
Jag brukade seriöst älska att teckna. Jag ville bli konstnär då jag var liten, det skulle bli mitt drömjobb. 


Så till alla er som också fått det sagt att ni suger på det ni gillar, lyssna verkligen inte.. Gör det ni gillar och skit i dem som vill trycka ner er.. Man behöver liksom inte vara bäst för att vara bra!

 Låten som visar att alla har fel.. 

Ni vet Rebecca black? Den där tjejen som gjort den där heljobbiga låten Friday.. 
Nu har jag säkert fått er uppmärksamhet! Nej men jag ska inte prata dåligt om henne, tvärtom.
Visst har jag ogillat hennes låt och henne då alla andra gjorde det förut eftersom att människan oftast är sån.. Man vill vara som alla andra och inte sticka ut. Man är feg.
 
Men jag såg några intervjuer med henne, och herregud vad jag och alla andra har tyckt fel om henne. Seriöst. Hon e ju så himla cool att det inte finns. 

Hennes mamma la ut pengar för att hon skulle få uppfylla hennes dröm (gulligt!) och visst, hon fick som hon ville, hon vart en kändis. Men inte på det positiva sättet.. 
Hon vart mobbad i skolan så illa att hennes mamma beslutade sig för att lära henne hemma för att Rebecca inte skulle höra de taskiga kommentarerna varje dag i skolan. 

Men hatet från alla människor gjorde så att hon vart rik haha.. För jag själv vet att vi på rasterna brukar lyssna på den för att dryga.. Men det har hon tydligen tjänat på pågrund av alla annonser och sånt. Coolt! 
Både Lady Gaga och Katy Perry är på hennes sida, och de stöttar henne väldigt mycket. 

Det jag vill säga med det här är typ ingenting, typ att alla haters alltid får igen.
Att det verkligen inte lönar med att hata ?
Att bli hatad är bra eftersom man då tydligen blir känd haha! Och man blir som speciell på något sätt, man får ju en massa uppmärksamhet och därför kan man bli mer känd! 

Nu är hon rik och har snart säkert en stor karriär inom musik branchen. 

Hoppas iallfall att ni tänker efter och lär känna personen innan ni dömmer. Det var faktiskt bara en låt så gå vidare.
Jag själv ogillade henne, men inte längre, och jag vågar stå för det. Hon är så himla snäll och bra. 

Kika in här nedan för att ändra eran uppfattning:

Jag är så arg.
Jag är så arg på folk som förstör för människor, människor som förstör för sina nära och kära och alla andra de stöter på. 
Jag är så arg på hur vi människor kan vara ibland, så himla själviska och egoistiska så att det bara skriker om det.. Fyfan.

Och det jag är mest arg på.. Det är människor som inte vågar saker. Vågar stå för sig själv, som inte vågar säga emot och som inte vågar välja det rätta fast det är så himla uppenbart gah..

Jag är också arg på mig själv.
Jag vill inte känna denna jobbiga medkänsla, jag vill inte, jag vill inte, JAG VILL INTE!!!
För det är så himla jobbigt och jag blir bara mer och mer arg då jag tänker på de personer som verkligen inte gör det. Som som sagt bara förstör för andra. Usch.

Förlåt men är bara tvungen att *dampa sönder* lite som man brukar säga.. Kanske mår bättre efter det vem vet.

Vet fan inte om jag ska bli kurator, det kommer ta kål på mig. Men jag älskar att hjälpa folk.
Men jag blir så j***a ARG! hejdå.



Här får ni en glad bild på mig bara för att jag är så j***a arg!