Tittade igenom min mapp med bilder och hittade dessa från då vi åt vofflor hos mormor.

Jag tror det va förr förra helgen. 
Jag vet inte om de flesta tror att vi ofta gör sånt här, men sanningen är väl att detta typ är andra gången vi bestämt middag (om man räknar bort födelsedagar). Det blir bara så att vi inte gör sånt här, men detta va väldigt trevligt. Jag har liksom alltid haft känslan av att jag inte är så nära min släkt, och ja mått lite dåligt av det. Men det har blivit bättre.
Jag ska ju passa lillkusinen snart då jag lärt känna honom bättre säger Micke. Jag vill ju verkligen va en del av mina kusiners liv. Trots allt så är det ju ändå släkten som är det sista man har sen. De kommer alltid finnas, just eftersom man är släkt. Det är min familj.