En del av er vet nog inte om detta.
Men då jag va lite yngre, i ungefär 10 års åldern har jag varit med om två traumatiska händelser. Den ena hände en helt vanlig dag, jag va jätte glad för att jag skulle till skolan, nykär i en kille som jag längtade till att träffa i skolan (allt jag kommer ihåg).
Iallafall, jag gick ut från lägenheten började gå mot övergångsstället som var rätt så nära där vi bodde. Jag såg två killar gå över övergångsstället helt normalt sådär, och en bil kommer, med en jävla fart och jag ser ena killen hoppa i panik framåt för att försöka hinna över övergångsstället medan den andra killen redan är över.. 
Ett stort krasch uppkommer och killen som försökte så mycket med att komma över på andra sidan hade blivit påkörd.
Ni tror nu typ att han typ bara vart lite puttad eller typ hamnade på bilens huv som i filmer.. Men nej.. Han flög.. Han flög så himla jävla långt och det sitter som faststämplat kvar i mitt minne.
Allt finns kvar. Känslorna jag kände och chocken som kom och hur jag inte visste vad fan jag skulle göra! Jag gick i 5an tror jag och jag visste inte vart min trygghet hade försvunnit, ingen var där och sa vad jag skulle göra eller något.. 

Jag vandrade i panik mot min pappa som bodde några lägenheter bredvid oss, jag ringde honom samtidigt men han svarade inte. 
Hans ballkong! Den är öppen!! Jag sprang in, och Annika, pappas dåvarande tjej var hemma och jag berättade genast vad som hänt såklart. Hon trodde nästan inte på mig, men tillslut följde hon med. 
Nu hade en massa människor samlats runt mannen som låg där blodig och allt, kommer ihåg hur det såg ut.. Annika sa bara att jag skulle skita i det där och fara till skolan, och det gjorde jag ju. 

Killen klarade sig som tur va!
Shiiit.. skakar hela jag just nu.. haha.. random. 



Iallafall, andra gången va i gamla stan vid samma ålder eller lite yngre, kanske 8 eller 9 års åldern. Vi i pappas familj, jag , Robin, Jonathan, Lina, Cicci, Pappa och Annika var på gamla stan en vacker sommardag och hade det väldigt mysigt.
Vi kikade in i mysiga affärer och gick i gamla gränder och funderade på att svänga in och vandra längs en annan smal liten gränd.
Vi börjar gå och hör sedan ett högt ljud av att ett fönster eller något liknande går sönder, en stor fet smäll. Jag själv som var så pass liten tänkte att det säkert va någon rolig parad, men fattade snabbt att det va något mer allvarligt då en massa folk ändrade ansiktsutryck och såg livrädda ut medan alla dessa människor rusade satan emot oss. 
Lina eller Robin ramla ner på marken och börjar gråta, jag drar i dem och Annika säger till oss att komma och ställa oss vid ett hörn och samla ihop oss. Vi står där ett tag medan pappa går fram dit oljudet kom ifrån. 
Jag fick inte veta då vad han såg men senare då jag va äldre fick jag veta att han såg en förvirrad man komma ut ur bilden, och en jävla massa blodiga människor. Några döda och några nära på att dö. Några under bilden och några lite utspridda.. 

Mannen som hade kört genom de smala gränderna i gamla stan och dödat en massa i sin väg sa att han va radiostyrd. Killen sa att det var Jesus som sa att det va så han skulle göra. 
Jag läste också i tidningen senare, att det va 2 tjejer som precis hade tagit studenten samma dag som hade dött. Fy satan vad jag kommer ihåg den artikeln. Kommer ihåg hur tjejerna ser ut, hur de står på bilden, glada och förväntansfulla. 




Iallafall.. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, inte alls, alla har haft sina traumatiska ögonblick i sina liv.. Men jag vill bara säga till er att detta är därför jag va så jävla rädd igår, idag och ja varje dag jag åker buss och åker i rondeller, eller då jag är hemma hos Samuel och hör de satans flygplanen som ska landa några kilometer bort.. Jag tror alltid att de ska störta.
Jag klarar inte av sånt iallafall, jag klarar inte av höga ljud och inte plötsliga ljud som pickande med gommen(om ni fattar vilket ljud jag menar haha) osv, eftersom dessa händelser har gjort så jag har blivit spänd och orolig hela tiden. 
Jag försöker verkligen inte vara så, och det går att inte bli rädd då jag verkligen försöker vara lugn men ibland kommer jag av mig.. 

Aja hoppas ni alla förstår vad fan jag snackar om. Eftersom att en del skämtat med mig, som har gjort att jag hamnat i chocktillstånd och ja, trott att världen verkligen skulle gå under. 
Det finns folk som tror på det och jag fattar att en del inte förstår det. Men om jag kan respektera er som inte tror på det så kan väl ni ändå respektera att en del tror på det och inte skoja om det. Jag liksom bestämde inte att vara rädd för det?